Torsdag

Och idag har vi fått veta att medicineringen tas ut,

hoppet som man i sitt sinne närt togs bort.

Finns inget mer att göra...

Mer än att prata, gråta och att se till att vardagen flyter.

Som tur är i det sorgliga är att hennes lidande inte blev livslångt utan det gick fort.

För barnen är det tungt, svårt att förstå att hon fortfarande finns men ändå inte och att det när som helst kommer att ringa ett samtal som säger att nu är det över.