Önskan!

Har en önskan att ibland att livet inte skulle vara så tungt och hårt. Varför får inte "mjuka" människor finnas? Man ska slå sig fram på dagis, i skolan, på jobbet, mot omgivningens fördomar (inte kan alla få tycka och tänka och ha en helt motsatt uppfattning) nej då!

Här ska skrikas högt!!!! Och gör du inte det är det ingen som ser, och har du en annan åsikt ska du inte säga den för hua då går du mot strömmen, och det går ju inte för sig.! Det är den som syns som andra lyssnar på men ta dig en minut eller två på nästa träff med många människor och fråga den som är tyst, vad tycker du? Så kanske, bara kanske får du ett helt annat svar än du väntade dig och det kan väcka uppskattning hos denna person att någon faktiskt ser just mig och vill veta vad jag tycker. Alla åsikter är av vikt, alla har olika erfarenheter av livet och det är en styrka att dela på dem och ju öppnare alla är, desto mer spricker fasaden av att alla är lyckliga och har ett perfekt liv. Alla har olika mynt och varje mynt säger något om ägaren. Vissa saker måste upplevas för att få någon effekt.... Men ta er tiden att lyssna och sedan är det också så att endast en själv kan ta ansvar för hur man tar emot saker och ting, vi kan aldrig leva livet åt någon annan, bara finnas där om utifall någon vill komma eller ha hjälp eller bara sällskap utan det är endast jag som kan bestämma hur jag ser på saker och ting och om jag vill lära av dina erfarernheter.

Detta var dagens flummiga inlägg, hoppas det inte gör något Kramiz på er alla=) Ni är min räddningsfilt!