:)

Sitter just nu här efter att ha varit på jobbet ett par timmar och suttit med schema, ska snart tillbaka dit för ett arbetspass. Fick lite ångest över ett nytt gäng läxor som ska skrivas ner och känner att tiden räcker inte till...så hamnade jag här istället men, men så blir det ibland. Måste ju behålla lite kontakt med omvärlden.

Började skratta igår, maken körde iväg ett ärende med bilen, just idag fick han stå vid staketet vid vägen...när han kommer tillbaka in är det utan ett leende, grannbilen har blivit framflyttad under tiden och han kan knappt parkera. Då känndes det för min del skönt att han fått uppleva det jag varit med om så många gånger när man kommer hem, att grannbilen kört fram - så man knappt får plats...tänk om en del kunde reflektera lite mer?

Hoppas allt är bra med er därute!