Nya tag fast ack så tunga. Har inte sovit så mycket inatt, sedan kom dottern upp och kunde inte heller sova. Det är tungt att sakna så innerligt att det svider i själen. Hjärnan kan liksom inte koppla av utan känner instinktivt att någon saknas vid fötterna eller bak vid ryggen. Väntade in i det sista med att lägga mig eftersom jag vet att han alltid var först upp i sängen innan mig och alltid var sotis på boken jag läste. Först in på toaletten och först in i dotterns rum vid läggdags. Ja jag kallar honom fortfarande vår lilla bebis för han betedde sig som det ssamtidigt som han gick runt och vaktade mig vart jag än gick. Saknaden är stor...kommer ta ett tag att förstå, detta är ju ett av sätten att inse faktum. Och tårarna rinner igen, suck. Blir en lång jobbig dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar