Kan knappt tro att denna vitsippeskog ligger mitt i byn, men det var såå vackert.
Kom på en present men det tog lite tid. Vill ju ge något som är behändigt och som hon kan ha glädje av nu! Tänkte på detta med värk i händer och leder, då får det ju inte vara tungt! Det blev en cykel i trä med blomma i så när blomman är vissen är det bara att sätta i nästa och den var jättelätt att bära!
Åkte tidigt på morgonen eftersom jag jobbar i kväll men hon hade redan besök av barbro. Kändes nog som att hon blev ivägkörd när jag kom och erbjöd min hjälp, men men. Hon hade som vanligt förberett det mesta var bara att hissa flaggan kvar=) Vi pratade lite om det som varit och det som är och att hon gett mig en förebild av hur farmödrar ska vara, det kan jag ju i framtiden kanske bli. På min egen "släktsida" finns ju ingen sådan. Men hon sa också att alla har inte sett det med "samma" ögon genom åren.
Men det är som jag sagt tidigare, det som betyder något är ju det man gör medans man finns och jag vill visa henne att vi kommer finnas där så fort hon ringer, oavsett. För det hon gjort för oss under uppväxten är så mycket större, vi har fått sova där och vara med om somrarna, och ibland bara vara, hur många "vuxna" finns det som ställer upp så?. Hon hade så dåligt samvete för att hon glömmer födelsedagar och liknande. Kan bara säga att åldern tar ut sin rätt och minnet sviktar, desto större anledning att finnas där nu. Efteråt är det försent! Det finns så många om och men i livet, kan bara välja det som känns rätt för mig och jag vet vilka som gett mig trygghet och lugn och de är dem jag bär med i mitt sinne. Och det finns säkert de som skulle tycka det är fel men det struntar jag i, för dem som värnar om en medans de kan är de som behöver få den värmen tillbaka när åren går och minnet sviktar!
Jag hoppas och tror att ni vet att ni betyder otroligt mycket för mig, Tack för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar